På drejskivan snurrar nydrejade kannor i porslinslera. Alla
kannorna är olika, och jag försöker finna den ”ultimata” formen.
Inte för stel, inte för vågad utan bara helt enkelt perfekt.
Ett uppdrag som är helt omöjligt visar det sig. Jag själv är min största
kritiker och jag är nästan aldrig nöjd med det jag gör.
Jag vill och hoppas att denna lite krassa inställning gör
att jag utvecklas även om självförtroendet ofta får små törnar.
-Nåja, vad är en bal på slotten?
-Nåja, vad är en perfekt formad kanna?























